Notes
Matches 151 to 200 of 446
| # | Notes | Linked to |
|---|---|---|
| 151 | Död av ålderdom efter att ha legat i 12 veckor, 68 år gammal | Lassedotter, Gundela* (I914)
|
| 152 | Död i Boston US | Schmidt, Jacob Wilhelm (I33)
|
| 153 | Död på havet 1809 förande sin präktiga Brigg Elisabeth | Schmidt, Carl Gustaf* (I20)
|
| 154 | Död på Tomestorps gård | Marin, Magnus Erik (I440)
|
| 155 | Död som barn | Hoffberg, Anna Catharina (I365)
|
| 156 | Dödfödd | Stenlund, Dotter (I2445)
|
| 157 | Dödsfallet finns även noterat i Engelbrekt(AB) | Glosemeijer, Albert* Heinrich Nicolaus (I8780)
|
| 158 | At least one living or private individual is linked to this note - Details withheld. | Rudenfeldt, Steven* Axel (I7972)
|
| 159 | At least one living or private individual is linked to this note - Details withheld. | Rudenfeldt, Bengt Greger* (I7974)
|
| 160 | E. blef student i Lund 1810. Efter idkade medicinska studier och aflagda praktiska prof, promoverades han till med. doktor 1819 och erhöll sin första ordinarie befordran som provinsialläkare på Öland 1822. Transporterad härifrån 1824 till samma beställning i Vexiö, kvarstannade han där till slutet af 1826, då han anställdes som provinsialläkare i Kalmar, från hvilken post han tog afsked 1853. Under hans tjänstetid på Öland väckte därvarande rikedom på ålderdomsminnen och märkvärdiga fornfynd hans håg för antikvariska studier. Den nordiska fornkunskapen blef sedan ett städse med intresse omfattadt ämne för hans forskningsifver och han tillägnade sig däri insikter, som vunno berömligt erkännande både i och utom fäderneslandet. 1832 blef han af dåvarande riksantikvarien, kanslirådet Liljegren, förordnad att hafva uppsikt och vård öfver alla i Kalmar län och på Öland befintliga fornlämningar och inkallades efter hvartannat till ledamot och medarbetare i åtskilliga arkeologiska samfund och sällskap. Död i Kalmar d. 5 augusti 1866. En af honom sammanbragt samling af fornsaker och mynt inlöstes till statens historiska samlingar, hvarjämte hans arkäologiska sysselsättningar kunna anses som den lyckliga anledningen till att han kom att gifva akt på och därigenom från förstörelse rädda Linnés märkvärdiga anteckningar öfver Nemesis divina, hvilka, efter att ett halft århundrade varit spårlöst försvunna, af honom påträffades i ett sterbhus och öfverlämnades till universitetsbiblioteket i Uppsala. Sin verksamhet som författare nedlade han dels i en mängd uppsatser i svenska läkaresällskapets årsberättelser och handlingar, dels i smärre afhandlingar för folket, rörande hälsovården och försiktighetsmått under farsoter. | Ekman, Otto Christian (I8064)
|
| 161 | Efter mogenhetsexamen därstädes å latin- och reallinjerna åren 188384 utexaminerades han från Tekniska högskolans avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst år 1888 och undergick samma år examen för inträde i väg- och vattenbyggnadskåren. Redan i december 1888 erhöll han efter endast några månaders tjänstgöring hos distriktschefen i mellersta v. v. b. distriktet anställning vid Göteborgs stads byggnadskontor, där han således verkat större delen av sitt liv, huvudsakligen vid vattenledningsverket, varest han 1897 utsågs till arbetschef och i mån av stadens och därmed verkets hastiga utveckling så småningom officiellt erhöll titeln attenledningschef, en titel han i realiteten långt tidigare gjort skäl för. Men Glosemeijers verksamhet har icke endast varit inskränkt till Göteborg. Med råd och upplysningar har han biträtt andra kommuner i deras vattenledningsfrågor. De flesta städer i västra Sverige, såsom Strömstad, Uddevalla, Kungälv, Mölndal, Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Ulricehamn m. fi., hava vid många tillfällen sökt hans hjälp, och till flera städer uppåt landet, såsom Örebro, Falun, Sandviken m. fl., har han kallats som sakkunnig. I sistnämnda fall har anledningen varit hans ingående kännedom om och klara blick för möjligheterna till konstgjord grundvattenfabrikation, en metod, där vattenledningsverket i Göteborg varit internationell föregångare, och i vilken Glosemeijer under professor J. Gust. Richerts ledning hade tillfälle att ingående sätta sig in från början. Den kraftiga utveckling, som under senare decennier ägt rum ifråga om vattenledningsvattnets rening, uppfordring och fördelning till konsumenterna, följdes av Glosemeijer med livligt intresse och goda uppslag utnyttjades. Glosemeijer avgick med pension hösten 1929. Under hans 41-åriga tjänstemannabana har i Göteborg vattenledningsverket vid Alelyckan anlagts och utvidgats med långsamfilter, snabbfilter och grundvattenbrunnar; klorering av vattnet har införts, ångan som drivkraft har ersatts med elektricitet m. m. Inom staden ha vattenreservoarer anlagts och högtrycksanläggningar med pumpstationer och reservoarer för högt belägna områden utförts. Bland Glosemeijers utredningar av allmännare intresse må nämnas "Om allmänna principer för debitering för hushålls vatten från kommunala vattenledningsverk" 1907 och beskrivningen av vattenledningsverket i Göteborg i jubileumspublikationerna 1923. Icke blott vattnets rening och uppfordring intresserade Glosemeijer, hans passion för dess användning till bad hava deltagarna i årens möten inom Svenska kommunal-tekniska föreningen vilken förening han varit med om att bilda fått tillfälle att iakttaga. Inom segelidrotten har hans insats varit mycket stor, varom hans seglarvänner i hela Norden kunna vittna. Glosemeijer fick ej länge njuta av friheten å sitt kära "Tuttebo" vid Långedrag, där han efter pensionsålderns inträdande jämte konsultativ verksamhet ägnade sig åt friluftsliv, sin trädgård och skärgårdens fauna och flora. Biologiska föreningen i Göteborg hade i honom en intresserad ledamot. Göteborgs handelstidning har i sin dödsruna anfört: "Teodor Glosemeijer var en flärdfri, vänfast och pålitlig människa. Det man säkerligen minnes av honom i vida kretsar, där han var allas vän och umgängeskamrat, är hans manligt hurtiga, friska pojklynne och smittande goda humör." Vi alla, som haft tillfälle att lära känna honom, instämma häri. | Glosemeyer, Henrik Theodor (I8784)
|
| 162 | Efter studier i Kalmar student i Uppsala 1730 23/4, disp de mensura veritatis, bonitatis, perfectionis et moralitatis invenienda. P. 2 pres. E. Halenius, Ups. 1736. fil. kand. 1740, disp. meditationes philosophicae de jure et officio humanitatis. pres. A Grönwall, Ups. 1740 fil. mag. 1740 5/6, prv. 1740 11/9 i Kalmar, gymnasieadj i Kalmar s. å. eloqu. lector 1743 8/8, kh. här 1748 5/12, tilltr. 1749, prost över egna församlinar 1767 13/5, kontraktsprost i Ölands medelkontrakt 1780 18/10, Död 1787 21/3 i Gärdslösa. Tryckt skrift: At tårar strömlikt falla, när sorg inskiänker galla, befan, då Peter Marin. . .blef förlossad ifrån all jordisk uselhet. . . den 4 dec. 1739. Ups (1740) | Marin, Magnus* (I455)
|
| 163 | Ehrensvärdene har alltid vært familiens stolhet, men det jeg fikk et annet syn på det da jeg fant hennes familie på morsiden, nemlig Anna Wilhemine Schmidt (gift med Friherre Fredrik Ehrensvärd),som var eldste datter av Johann Christian Schmidt. (jeg har bilde av både ham og hustruen)Det var han som var interessant - hvordan han kom til Stockholm med tomme hender, men åpenbart søkte makt, posisjon og berømmelse - og det klarte han gjennom sin hustru og sine barn.Jeg liker historie, og særlig når man setter sin egen slektshistorie i sammenheng med den samtiden eller historien som var.Derfor har jeg lest en hel del om skeppsbroadeln, men også utviklingen av Stockholm som by gjennom hele 1700 og inn på 1800 tallet. Hvordan innvandringen endret seg fra franske og engelske til tyske handlare mot slutten av 1700 tallet, og hvordan de svenske grosshandlarna påvirket den svenske økonomien. De fikk store gevinster som spredte seg til hele den svenske økonomien.Litt etter litt vokste det frem slektsbånd mellom den introducerte adel og kjøpmannsfamiliene.Og deres handelshus samarbeidet i ulike organisasjoner som f,eks jernkontoret, grosshandlarsocieteten, sjøassuranskompaniet og saltkontoret.Her kommer våre Schmidt'er inn i bildet.J.C. Schmidt ble tatt opp i grosshandlarsocieteten i 1818, og var involvert i de ovennevnte kompaniene.Jeg skulle gjerne visst mer om hans firma J.C. Schmidt & Co, hvilke skepp han hadde og hvordan han i løpet av bare 10 år klarte å få til en slik blomstrende virksomhet. Han ble jo en meget formuende mann, med en bouppteckning på 127.000 rdl.Men hans svigersønn Fredrik Wennberg og hans bror overtar firmaet når han dør i 1831,og det går ikke mange år før firmaet går konkurs eller forvinner.Som sagt, utgangspunktet for min bok blir ikke bare Schmidtene i Stockholm som sådan, som jeg ville tro du ville skrive en bok om. Mitt utgangspunkt blir en bok om Johann Christian Schmidt, hans virksomhet, tilknytning til andre schmidt-familier, og hans familie i stockholm og wismar.Han giftet seg med en kvinne som var datter av en "Hovsvärdfejare". Hennes søster var gift med en franskmann som var mesterkokk for enkedronningen på slottet. Hans ene svigersønn's far hadde bageri på slottet, mens hans andre svigersønn Fredric Ehrensvärd, hadde onkler og tanter som var kammertjener og kammerpiker på slottet. F. Ehrensvärd's bestefar var en av svenske-kongens - Gustaf 3 - beste venner.I Wennberg-boken beskrives J.C. Schmidt's døtre som så vakre at svenskekongen forlangte at de skulle sitte ved med åpent vindu når kongen red forbi under mai-kavalkaden til Djurgården.Belønningen var at kongen stoppet og snakket med begge to.Så for meg er det interessante med kombinasjonen av den fornemme Ehrensvärd, uten penger men tilhørende friherrene, som gifter seg med grosshandlar-dotteren, grosshandlaren som kommer med sine tomme hender, jobber seg opp til formue,posisjon, makt og penger.Jeg tror det blir en god historie som nåværende og fremtidige familiemedlemmer kan ha glede av å lese om. I hvert fall synes jeg det er artig å arbeide med, finne ut av - selv om jeg kun har dette som hobby. | Schmidt, Johann Christian (I4323)
|
| 164 | Eitaro was diagnosed with TB in London in 1900, and was advised to go and live in the United States, where he died some time before his father. 1925-29? | Satow, Eitaro* Takeda (I7731)
|
| 165 | Ekeberg avlade juris kandidatexamen 1902, blev docent 1904 och juris doktor 1907. Han var därefter var professor i juridik (privat- och finansrätt) vid Stockholms högskola 1907–1925 och även i civilrätt från 1915.Ekeberg var justitieminister 1920–1921 och 1923–1924, justitieråd 1925, ordförande i lagberedningen 1927, president över Svea hovrätt 1931–1946, ledamot av Svenska Akademien från 1945 samt riksmarskalk 1946–1959. 1937 till 1955 var Ekeberg ledamot av Permanenta skiljedomstolen i Haag.[1]Den 29 oktober 1950 meddelade han i radio att Gustav V avlidit.Ekeberg utsågs av Sveriges regering till ordförande för Handelshögskolan i Stockholms direktion, Handelshögskolan i Stockholms högsta verkställande organ, 1940–1957. | Ekeberg, Lars Birger* (I9570)
|
| 166 | Elev vid Kungl teatern 1 mars 39, elev o aktör vid Mindre teatern 45, aktör vid Kungl teatern hösten 53–våren 81, premiäraktör 53, erhöll livstidsengagemang där 1 juli 64. – Litt et art 73, SA:s mindre guldmedalj 76. | Swartz, Edvard Mautitz (I9558)
|
| 167 | Elev vid skogsinstitutet vid inflytten till Hedvig Eleonor 1894 26/10 Brahegatan 32 | Frick, Jarl Magnus (I1247)
|
| 168 | Elisabeth Beskow, svensk författare, levde 1870 - 1928.Dotter till Gustaf Emanuel Beskow och därmed kusin till Natanael Beskow.B skrev ca 50 romaner och barnberättelser, under pseudonymen Runa. Under början av 1900-talet Sveriges näst mest lästa kvinnliga författare (efter Selma Lagerlöf) Skrev bl.a Prästen i Skalunga, Vildfågel, Fader och son.Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Elisabeth_Beskow | Beskow, Elisabeth* Maria (I4848)
|
| 169 | Elsa Beskow, född 11 februari 1874 i Stockholm, död 30 juni 1953, var en svensk författare, illustratör, målare. Hennes föräldrar var affärsmannen Bernt Maartman (18411889 och Augusta Fahlstedt (18501915).Hon var gift med teologie doktor Fredrik Natanael Beskow och mor till konstnären Bo Beskow.Familjen var bosatt i Djursholm i vars centrum numera ligger Elsa Beskows torg. På torget finns en mindre bronsstaty, föreställande Elsa Beskow.Innehåll [göm]1 Utbildning 1.1 Elsa Beskows produktion 1.2 Illustrationer till andra sagor 2 Annat Utbildning [redigera]Tekniska skolans högre konstindustriella avdelning.Elsa Beskow är en av Sveriges mest kända barnboksförfattare. På 1930-talet var hon delaktig i utformningen av svenska skolans nya läsebok. Elsa Beskow var också en skicklig illustratör och hon illustrerade alla sina egna böcker, men hon har även gjort de illustrationer, vi förknippar med till exempel Mors lilla Olle och Tummelisa.Elsa Beskows släkt, Maartman kom från Danmark. 1897 gifte hon sig med predikanten och socialarbetaren Natanael Beskow. Genombrottet kom 1901, med boken Puttes äventyr i blåbärsskogen. Hon samarbetade bland annat med Jeanna Oterdahl och gjorde illustationerna till Oterdahls vistexter i Blommornas bok. Hennes sista bok Röda bussen och gröna bilen utkom 1952.År 2002 utkom Stina Hammar med boken Solägget: Fantasi och verklighet i Elsa Beskows konst (519 s. Albert Bonniers Förlag) En biografi, som först kom ut 1958, men nu utökats bland annat med brevväxling mellan Elsa och Natanael.År 1960 gav svenska Postverket ut en frimärksserie med temat Svenska sagor, där motivet till ett av märkena är hämtat ur Beskows Pelles nya kläder.Elsa Beskows produktion [redigera]Sagan om den lilla, lilla gumman, 1897 Barnen från Solbacka, 1898 Puttes äventyr i blåbärsskogen, 1901 Gnällmåns, 1905 Olles skidfärd, 1907 Mors lilla Olle (Tonsatt av Alice Tegnér) Tummelisa Tomtebobarnen, 1910 Pelles nya kläder, 1912 Blomsterfesten i täppan, 1914 Sagbok, 1915 Görans bok, 1916 Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, 1918 Muntergök, 1919 Lasse liten i trädgården, 1920 Lillebrors segelfärd, 1921 Borgmästar Munte (Tonsatt av Alice Tegnér) Bubbelemuck, 1921 Farmors lapptäcke, 1922 Resan till landet Längesen, 1923 Sagan om den lilla hinden, 1924 Tant Bruns födelsedag, 1925 Kistan på herrgårdsvinden, 1926 Årets saga, 1927 Jan och alla hans vänner, 1928 Petter och Lotta på äventyr Hattstugan, 1930 Farmor och Fjunlätt, 1930 Solägget, 1932 Sagan om den nyfikna abborren, 1933 Sessalätt, 1934 Beskow-Siegwald: Vill du läsa?, 1935-1937 Läsebok för folkskolan Ocke, Nutta och Pillerill, 1939 Duktiga Annika, 1941 Farbror Blås födelsedag, 1942 Det hände en gång, 1944 Röda bussen gröna bilen, 1952 En serie målarböcker: Vill du måla? Illustrationer till andra sagor [redigera]Blommornas bok till Jeanna Oterdahls text Lilla Rosa och Långa Leda Vallpojken och älvekungen Prins Hatt under jorden | Martmaan, Elsa (I4833)
|
| 170 | Emigrated 1881 Naturalization 1882 | Bergström, Maria* (I3152)
|
| 171 | Emigrated 1881 Naturalisation 1882 | Bergström, August Larsson (I3151)
|
| 172 | Emigrerade till USA | Satow, Eitaro* Takeda (I7731)
|
| 173 | Emigrerade till USA Arrival 1889 4 October New York Passenger Lists, 1851-1891 > 1889 > October > ThingvallaNr 85 Betty Paulina Andersson 23 Female Miss Allerum 1 luggageNr 86 Adolf P Falkenström 18 Male Farmer Helsingborg 1 luggage Kom tillbaka till Sverige, och besökte USA ytterligare en gång. Startade ett grossistföretag med namnet Falkenström i Helsingborg -tydligen så fanns det en gång en affär även i Kristianstad. | Falkenström, Adolf* Persson (I842)
|
| 174 | Emigrerade till USA ca 1885 New York, Lagerchef | Schmidt, James Axel (I60)
|
| 175 | En av gruvorna på Malmön heter Väderkvarnsgruvan, och byggmästaren (sedermera grundaren till Finshyttans bruk) Olof Bergström (1821 - 83) lär ha uppsatt en "väderleka" på Storön i sjön Yngen, för länshållning av gruvorna. Istället för vattenkraft till gruvpumparna verkar man alltså använt sig av vindkraft. Trots namnet Väderkvarnsgruvan finns inga bevis för att någon sådan konstruktion fanns även på Malmön. Det blev istället de konventionella vattenkonsterna som fick lösa energifrågan. Den här var dock inte så konventionell, vilket vi snart ska komma till. Problemet var att på Malmön fanns, av naturliga skäl, ingen disponibel vattenkraft, vilket förmodligen vållade en del huvudbry för intressenterna, som representerades av just den ovan nämnde O. Bergström. Så vad göra? Tja, djupet i Långbansjön var inte mer än 9 - 12 m, så man drog helt sonika stånggången rakt över sjön! Bergström hade innan bygget startade fått tillstånd att hyra konstkraft från Långbans gruvor och längden på konstledningen blev till slut hela 2,2 km. Byggnationen av konsten var klar år 1865. I stället för järn- eller träreglor användes järntrådslinor, vilket var ovanligt. Där konstledningen gick över sjön, en sträcka av ca 500 m om man drog ledningen över Limön, ställdes upphängningstolparna på pålar som slagits ner i sjöbotten. Där djupet var större utlades med längdriktningen vinkelrätt mot linan stockar, som bar upp stolparna och vid konstens gång drogs fram och tillbaka på sjöns yta. Stockarna utlades på ungefär 21 m inbördes avstånd och var förankrade i sjöbotten.Källa Jan Kruse, Filipstad | Bergström, Olof* (I1840)
|
| 176 | Ernst writes: My father, as stated before, was born in 1801, and lost his father in 1815. His further education was provide for by his elder brothers. He knew some Latin, for I remember that once, when I was unable to answer the question "What is the Latin for beer?" he told me it was "cerevisia". However his schooling was interrupted at the age of 11, when Napoleon's invasion of Russia took place, and he was sent on a voyage round the world, from which he did not return till 1814. My brother David thought he was shipped as a cabin-boy. When his schooldays were over, he went into a Riga house of business, the head of which was named Schnakenburg. This gentleman was very good to him, and helped him come to London in 1825, where he started in business with a loan of £500 from this excellent friend, and of a similar sum from his elder brother, Andrew. It was not till 1846 that he became naturalized as a British subject, and the Record Office describes him as being a native of Wismar. Being a Lutheran, it was natural that he should attend a nonconformist chapel rather than an Anglican church. I think he usually went to the Poultry chapel. Anyhow, it was in this way that he became acquainted with the Mason family. | Satow, Hans David Christoph (I7723)
|
| 177 | f | Frick, Elsa Margareta (I1245)
|
| 178 | f | Huldén, Olof Torsten Herman (I1246)
|
| 179 | f | Frick, Ivar* Wilhelm* (I1249)
|
| 180 | f | Berg, Estird (Ella)* (I1250)
|
| 181 | At least one living or private individual is linked to this note - Details withheld. | Frick, Barbro Inga-Britt (I1251)
|
| 182 | At least one living or private individual is linked to this note - Details withheld. | Johansson, Bertil* (I1252)
|
| 183 | Faddrar: Johan Matthias Schmidt, Joachim Satow, Johan Andreas Stenhagen | Hoge, Johan Heinrich (I7551)
|
| 184 | Fader okänd, Adopterad | Schmidt, Fritz Valentin (I107)
|
| 185 | Fadern ej noteriad i födselboken | Bertéus, Oskar Bertil (I8205)
|
| 186 | Familjen MollSåvitt det är känt kommer familjen Moll ursprungligen från Holland, men vi vet inte så mycket om detta. Vi efterlyser härmed nya fakta i ämnet om någon vill göra efterforskningar. Den förste vi har lite mer uppgifter om är läkaren Johan Julius Moll som föddes 1721 i Holland och dog blott 31-årig i Wachenheim i Rheinpfalz, Tyskland. Hans änka Charlotta Sophia Pfarr (1731-1801) flyttade med den späde sonen Johan Adam till släktingar i Stockholm.- som man tror till legationspredikanten Peil (troligen Johan Gottfried, gift 1728) vid holländska legationen i Stockholm. Hon gifte sedermera om sig med en fabrikör Hoving. Sonen Johan Adam Moll (1749-1802) var grosshandlare i Stockholm och gifte sig där 1776 med Lovisa Maria Wasmuht (1757-1810), en dotterdotter till Johan Gottfried Peil. | Moll, Johan Adam (I2821)
|
| 187 | Familjen Steinhagen bebodde Vorwerk under första halvan av 1500-talet. 1546 bodde där en Peter Steinhagen, förmodligen stamfar till ovanstående Hans Steinhagen (död 1756). 1579 blir Heinrich Steinhagen ny ägar till Vorwerk, som efterföljs av Hans Steinhagen den mindre och Hans Steinhagen den store; 1598 återigen Peter Steinhagen. 1647 Hans Steinhagen, har 3 hästar? i Vorwerk. Denna måste ha varit farfar till ovanstående. | Steinhagen, Hans* (I8349)
|
| 188 | Fann troligtvis sin grav i Medelhavet sept 1846 | Schmidt, Fredric Axel Victor* (I39)
|
| 189 | At least one living or private individual is linked to this note - Details withheld. | Ouchterlony, Finn* Thomas (I6531)
|
| 190 | Finns ej med i SE mantalsräkning 1890. Flyttat till Norge innan dess? | Ehrensvärd, Anna Augusta (I4332)
|
| 191 | At least one living or private individual is linked to this note - Details withheld. | Almgren, Ingela* (I1044)
|
| 192 | At least one living or private individual is linked to this note - Details withheld. | Rudenfeldt, Anders* Viktor (I7968)
|
| 193 | At least one living or private individual is linked to this note - Details withheld. | Bonnevier, Eva* Kerstin (I7969)
|
| 194 | Flyttade ensammen 1879-07-01 från Oderljunga till Amerika | Hansson, Eskil Anders* (I3497)
|
| 195 | Flyttade till Önnarp sommaren 1741 | Jakobsdotter, Hanna* (I4018)
|
| 196 | Flyttade utomlands och dog före 1846 (ej med i bouppteckning) | Schmidt, Fredric Axel Victor* (I39)
|
| 197 | Flyttat till N Amerika 18910914 Utflyttnnr 19 | Bengtsson, Betty* (I3700)
|
| 198 | Fountin, an native coming from Scotland to the US in 1761. Settled down in South Carolina, where he married and reared a family. | Gray, Fountin* (I5144)
|
| 199 | Frau Panthenius says that at the time of his son Theodor's engagement to Pauline Schniedewind (which was about 1858) he had a timber business in a suburb of Riga on the other side of the Düna. From the back of the house one looked over the garden to the large timber yard, which stretched down to the river bank. He had a very capable bookkeeper, named Eussler, who later bought the business from him. This gentleman greatly loved and respected the old pair, conducted himself like a son to them, which was a source of great comfort to Theodor and his wife, who lived so far away. Frau Panthenius often visited the old people with her father, and both the garden and the work in the timber yard had a great attraction for her. It was very interesting to see how cleverly the workmen dragged one log after another ashore from the big rafts that floated in the water. When Frau Panthenius grew older she gladly sat with the old people who were so good and friendly. Aunt Anna made me very sorry, she was almost always ill, crippled with gout, suffered great pain in the eyes and in her hands, which she could hardly use. She never complained, but bore her severe sufferings patiently and wore a touching resigned expression. The letters of Theodor and Pauline and of Henry were the sunshine of their lives, and they were quite cheered up when they were able to report the progress made by their grandchildren and the little details of their life. It was a heavy grief to Uncle Andrew that he could but seldom see his sons, and it was a great joy to him when Theodor came to Riga on a business journey. When Theodor came there with Fedor and Loue, they all stayed over the winter for the sake of Frau Schniedewind, who died that December. And then in the summer of 1871 Theodor brought Fedor over, and left him there for the whole summer. The old people greatly enjoyed having their grandson with them. Andrew Satow was a Russian subject. | Satow, Andreas* Heinrich (I7659)
|
| 200 | Fredrik August DahlFödd:1818-03-23 – Göteborgs stad, Västra Götalands länDöd:1890-11-29 – Norge (i Kristiania/Oslo) Lantbruksskolelärare Band 09 (1931), sida 559.MeriterI. Fredrik August Dahl, f. 23 mars 1818 i Göteborg, f 29 nov. 1890 i Kristiania. Föräldrar: köpmannen i Göteborg, godsägaren Jakob Dahl och Anna Hedvig Brink. Elev vid Chalmersska slöjdskolan i Göteborg 4 jan. 1832—16 jan. 1835; bruks- och lantbrukselev i Värmland mars 1835— mars 1836; frielev vid Degebergs lantbruksinstitut våren 1836—hösten 1838. Inspektor vid Marsvinsholms egendom, Balkåkra socken, hösten 1838 —24 okt. 1840, vid Araslövs egendom, Färlövs socken, 1840—41 och vid Jordberga egendom, Källstorps socken, 24 okt. 1841—1847; inspektor och andre lärare vid Ultnna lantbruksinstitut samt förvaltare av lantekonomien därstädes 3 okt. 1846 (tillträdde 24 apr. 1847); kallad till Kristiania för att biträda vid ordnandet av en högre lantbruksskola hösten 1854; direktör vid h. lantbruksskolan i Aas, Akershus amt, Norge, 6 febr. 1858 (tillträdde 1 okt. 1858); erhöll på egen begäran avsked från sina befattningar vid Ultuna 15 mars 1858; skötte vid Aas den praktiska jordbruksundervisningen och föreläste dessutom jordbrukslära till 1860 samt ånyo i lantbruksskolans lägre avdelning från 1871; företog med norskt statsstipendium en studieresa till England och Skottland 1860; erhöll på egen begäran avsked med pension 19 jan. 1880; arrenderade egendomen Solberg, Östre-Aker, 1882—88 och bosatte sig därefter utanför Kristiania; inflyttade till Kristiania okt. 1890. Erhöll guldmedalj för medborgerlig förtjänst 1852; RS:tOO 1864; RVO 1868; RDDO 1876; erhöll lantbruksmedaljen i guld 1877; ledamot av Selskapet for Norges vels jordbruksklass 1880.Gift 1) 25 nov. 1842 med Emilie Maria Sofia Brandtman, f. 29 dec. 1817, d. 14 aug. 1858 på Ultuna gård, dotter till sjökaptenen i Landskrona Johan Alexander Brandtman och Anna Sofia Ekhult; 2) 11 jan. 1861 med Helga Margareta Charlotta Anker, f. 12 okt. 1842 i Drobak, d. 21 juni 1928, dotter till kaptenen i norska armén John Collett Anker och Tora Wang.Biografi På förslag av. landshövding R. von Kreemer beslöt riksdagen 1840, att Ultuna kungsladugård, som då var utarrenderad till en enskild person, skulle upplåtas till ett lantbruksinstitut. År 1848 började den nya undervisningsanstalten sin verksamhet med Kræmer som styrelsens ordförande och professor J. Arrhenius som föreståndare. Till ledare av jordbruket,(inspektor) och andre lärare hade man utsett D. vilken redan kunde blicka tillbaka på en långvarig praktisk verksamhet och samtidigt hade gjort sig känd som god författare i lantbruksämnen. Särskilt hade han i hög grad intresserat sig för den då nyligen igångsatta rörtäckdikningen i Skottland. Med skäl kan. han kallas.föregångsmannen inom den svenska rörtäckdikningen. I detta. ämne utgav han en rad skrifter, som ännu i dag äro läsvärda och aktuella. På mejerihanteringens område skaffade han sig ett namn genom sina undersökningar beträffande mjölkens avkylning för uppnående av maximal gräddsättning. I sin lärargärning gjorde han sig vid Ultuna känd för sitt klara framställningssätt. Tack vare hans erfarna ledning kunde också till och med under de första, svåra organisationsåren vinsten av jordbruket hållas uppe vid ett högre belopp, än vad företrädaren-arrendatorn betalat och D:s närmaste efterträdare sedermera uppnådde.År 1854 beslöt norska stortinget att upprätta en högre lantbruksskola, och kort därpå kallades D. att som sakkunnig biträda vid läroanstaltens organisation. På hösten samma år inköptes för ändamålet Aas prästgård. D. fann emellertid arealen otillräcklig, varför egendomen arronderades genom ytterligare jordförvärv. År 1858 kallades D. till skolans förste direktör, och året därpå kunde den börja sin verksamhet. D. grep sig genast med entusiasm och energi an med sina nya uppgifter. Under de första åren genomförde han ett imponerande anläggnings- och jordförbättringsarbete. Så uppförde han helt nya byggnader för både gårdsbruket och undervisningsanstalten, anskaffade kreatursbesättning och moderna inventarier samt företog omfattande täckdikningar. Med den största uppmärksamhet följde han utvecklingen på jordbrukets område i Europa och sökte själv pröva allt nytt, så långt medlen räckte. Hans organisationsarbete kom emellertid att sammanfalla med en svår period för jordbruket, och samtidigt vann en stark sparsamhetsriktning överhand inom politiken. För D. började en strid, som lågade upp med sådan häftighet, att skolans existens en gång (1870) var starkt hotad, och ej slutade förrän med hans avgång 1880. Stortinget och de ledande männen fordrade — liksom samtidigt den svenska riksdagen beträffande Ultuna — att lantbrukshögskolan skulle skötas så, att jorden gav god ekonomisk avkastning. Samtidigt krävde man, att maskiner och byggnader skulle hållas fullt moderna och i ett skick, som var värdigt ett mönsterlantbruk. Och dessutom gjordes det — om man blott ser till de närmaste praktiska resultaten måhända ej alldeles utan fog — gällande, att D: s tekniska förbättringar ej voro räntabla eller i varje fall ej anpassade efter det vanliga norska bondbrukets bärkraft. Motsättningarna voro så bittra, att D. först på sista tiden börjat få det erkännande, vilket otvivelaktigt tillkommer honom som den norska lantbrukshögskolans organisatör. Numera medges det också, att striden ytterst gällde för eller mot det moderna jordbruket och att D: s experiment beteckna ett nödvändigt genomgångsskede samt i tidens lopp burit goda frukter. Den praktiska duglighet, D. i Sverige ådagalagt såväl i enskild tjänst som vid Ultuna, talar också för att han även i ekonomiskt avseende varit sin uppgift vuxen.D. skildras som en begåvad man med solid underbyggnad, livlig, djärv och vänsäll. Som lärare gjorde han sig mycket omtyckt vid Ås. Han kunde som få konsten att entusiasmera och få folk att arbeta. Eleverna beundrade honom, och även hans motståndare nödgades erkänna hans stora ledarförmåga. På grund av slitningarna med de anslagsbeviljande myndigheterna avgick han emellertid från föreståndarplatsen redan vid sextiotvå års ålder. — Efter avskedet kvarstannade D. i Norge, där han även genom sitt andra giftermål blivit rotfast. Under sex år arrenderade han en egendom utanför Kristiania. Först vid sjuttioårsåldern drog han sig tillbaka från arbetet i jordbrukets tjänst. FörfattareO. Arrhenius. | Dahl, Fredrik August (I2730)
|