| Notes |
- Begåvad, livlig, djärv och vänsäll, stor ledarförmåga, bl.a. direktör vid Aas lantbruksskola i Norge, inspektor och andre lärare vid jordbruket på Ultuna lantbruksinstitut
- Fredrik August DahlFödd:1818-03-23 – Göteborgs stad, Västra Götalands länDöd:1890-11-29 – Norge (i Kristiania/Oslo) Lantbruksskolelärare Band 09 (1931), sida 559.MeriterI. Fredrik August Dahl, f. 23 mars 1818 i Göteborg, f 29 nov. 1890 i Kristiania. Föräldrar: köpmannen i Göteborg, godsägaren Jakob Dahl och Anna Hedvig Brink. Elev vid Chalmersska slöjdskolan i Göteborg 4 jan. 1832—16 jan. 1835; bruks- och lantbrukselev i Värmland mars 1835— mars 1836; frielev vid Degebergs lantbruksinstitut våren 1836—hösten 1838. Inspektor vid Marsvinsholms egendom, Balkåkra socken, hösten 1838 —24 okt. 1840, vid Araslövs egendom, Färlövs socken, 1840—41 och vid Jordberga egendom, Källstorps socken, 24 okt. 1841—1847; inspektor och andre lärare vid Ultnna lantbruksinstitut samt förvaltare av lantekonomien därstädes 3 okt. 1846 (tillträdde 24 apr. 1847); kallad till Kristiania för att biträda vid ordnandet av en högre lantbruksskola hösten 1854; direktör vid h. lantbruksskolan i Aas, Akershus amt, Norge, 6 febr. 1858 (tillträdde 1 okt. 1858); erhöll på egen begäran avsked från sina befattningar vid Ultuna 15 mars 1858; skötte vid Aas den praktiska jordbruksundervisningen och föreläste dessutom jordbrukslära till 1860 samt ånyo i lantbruksskolans lägre avdelning från 1871; företog med norskt statsstipendium en studieresa till England och Skottland 1860; erhöll på egen begäran avsked med pension 19 jan. 1880; arrenderade egendomen Solberg, Östre-Aker, 1882—88 och bosatte sig därefter utanför Kristiania; inflyttade till Kristiania okt. 1890. Erhöll guldmedalj för medborgerlig förtjänst 1852; RS:tOO 1864; RVO 1868; RDDO 1876; erhöll lantbruksmedaljen i guld 1877; ledamot av Selskapet for Norges vels jordbruksklass 1880.Gift 1) 25 nov. 1842 med Emilie Maria Sofia Brandtman, f. 29 dec. 1817, d. 14 aug. 1858 på Ultuna gård, dotter till sjökaptenen i Landskrona Johan Alexander Brandtman och Anna Sofia Ekhult; 2) 11 jan. 1861 med Helga Margareta Charlotta Anker, f. 12 okt. 1842 i Drobak, d. 21 juni 1928, dotter till kaptenen i norska armén John Collett Anker och Tora Wang.Biografi På förslag av. landshövding R. von Kreemer beslöt riksdagen 1840, att Ultuna kungsladugård, som då var utarrenderad till en enskild person, skulle upplåtas till ett lantbruksinstitut. År 1848 började den nya undervisningsanstalten sin verksamhet med Kræmer som styrelsens ordförande och professor J. Arrhenius som föreståndare. Till ledare av jordbruket,(inspektor) och andre lärare hade man utsett D. vilken redan kunde blicka tillbaka på en långvarig praktisk verksamhet och samtidigt hade gjort sig känd som god författare i lantbruksämnen. Särskilt hade han i hög grad intresserat sig för den då nyligen igångsatta rörtäckdikningen i Skottland. Med skäl kan. han kallas.föregångsmannen inom den svenska rörtäckdikningen. I detta. ämne utgav han en rad skrifter, som ännu i dag äro läsvärda och aktuella. På mejerihanteringens område skaffade han sig ett namn genom sina undersökningar beträffande mjölkens avkylning för uppnående av maximal gräddsättning. I sin lärargärning gjorde han sig vid Ultuna känd för sitt klara framställningssätt. Tack vare hans erfarna ledning kunde också till och med under de första, svåra organisationsåren vinsten av jordbruket hållas uppe vid ett högre belopp, än vad företrädaren-arrendatorn betalat och D:s närmaste efterträdare sedermera uppnådde.År 1854 beslöt norska stortinget att upprätta en högre lantbruksskola, och kort därpå kallades D. att som sakkunnig biträda vid läroanstaltens organisation. På hösten samma år inköptes för ändamålet Aas prästgård. D. fann emellertid arealen otillräcklig, varför egendomen arronderades genom ytterligare jordförvärv. År 1858 kallades D. till skolans förste direktör, och året därpå kunde den börja sin verksamhet. D. grep sig genast med entusiasm och energi an med sina nya uppgifter. Under de första åren genomförde han ett imponerande anläggnings- och jordförbättringsarbete. Så uppförde han helt nya byggnader för både gårdsbruket och undervisningsanstalten, anskaffade kreatursbesättning och moderna inventarier samt företog omfattande täckdikningar. Med den största uppmärksamhet följde han utvecklingen på jordbrukets område i Europa och sökte själv pröva allt nytt, så långt medlen räckte. Hans organisationsarbete kom emellertid att sammanfalla med en svår period för jordbruket, och samtidigt vann en stark sparsamhetsriktning överhand inom politiken. För D. började en strid, som lågade upp med sådan häftighet, att skolans existens en gång (1870) var starkt hotad, och ej slutade förrän med hans avgång 1880. Stortinget och de ledande männen fordrade — liksom samtidigt den svenska riksdagen beträffande Ultuna — att lantbrukshögskolan skulle skötas så, att jorden gav god ekonomisk avkastning. Samtidigt krävde man, att maskiner och byggnader skulle hållas fullt moderna och i ett skick, som var värdigt ett mönsterlantbruk. Och dessutom gjordes det — om man blott ser till de närmaste praktiska resultaten måhända ej alldeles utan fog — gällande, att D: s tekniska förbättringar ej voro räntabla eller i varje fall ej anpassade efter det vanliga norska bondbrukets bärkraft. Motsättningarna voro så bittra, att D. först på sista tiden börjat få det erkännande, vilket otvivelaktigt tillkommer honom som den norska lantbrukshögskolans organisatör. Numera medges det också, att striden ytterst gällde för eller mot det moderna jordbruket och att D: s experiment beteckna ett nödvändigt genomgångsskede samt i tidens lopp burit goda frukter. Den praktiska duglighet, D. i Sverige ådagalagt såväl i enskild tjänst som vid Ultuna, talar också för att han även i ekonomiskt avseende varit sin uppgift vuxen.D. skildras som en begåvad man med solid underbyggnad, livlig, djärv och vänsäll. Som lärare gjorde han sig mycket omtyckt vid Ås. Han kunde som få konsten att entusiasmera och få folk att arbeta. Eleverna beundrade honom, och även hans motståndare nödgades erkänna hans stora ledarförmåga. På grund av slitningarna med de anslagsbeviljande myndigheterna avgick han emellertid från föreståndarplatsen redan vid sextiotvå års ålder. — Efter avskedet kvarstannade D. i Norge, där han även genom sitt andra giftermål blivit rotfast. Under sex år arrenderade han en egendom utanför Kristiania. Först vid sjuttioårsåldern drog han sig tillbaka från arbetet i jordbrukets tjänst.
FörfattareO. Arrhenius.
|
1818 - 1890 (72 years)
[1] 
