| Notes |
- Gustaf Emanuel Beskow, född 25 februari 1834 på säteriet Örby, Brännkyrka socken, död 11 april 1899 i Jakobs församling, Stockholm, svensk predikant, pedagog, riksdagsman, gift 1862 med Anna Vilhelmina Emanuelsdotter (1843-1939), far till Elisabeth Beskow som under psydonymen Runa var en av det tidiga 1900-talets populära författare, farbror till pedagogen och teologen Natanael Beskow.År 1850 intogs han vid Krigsakademien på Karlberg, men avbröt sin kurs där och tog 1852 studentexamen i Uppsala samt 1857 på en termin såväl teoretisk- och praktisk-teologisk examen som prästexamen. Av betänkligheter rörande prästedens innehåll dröjde han dock med att låta prästviga sig ända till 1859. Därefter tjänstgjorde han som pastorsadjunkt i flera av Stockholms församlingar till 1868, då Blasieholmskyrkan invigdes och Stockholms konsistorium, på Kungl. Maj:ts befallning, förordnade Beskow att upprätthålla högmässogudstjänsterna därstädes. Nämnda kyrka kan med skäl kallas Beskows verk. Det var han, som inköpte tomten (1864), samlade frivilliga bidrag och anskaffade behövliga lån. Också gick hela arbetet (1865-67) i hans namn, och när kyrkan var färdig, överlämnade han den genom gåvobrev till Blasieholmskyrkostiftelsens styrelse. År 1867 öppnade han en privatskola för gossar, Beskowska skolan, den leddes av honom till 1882. Han avlade 1862 pastoralexamen och deltog samma år i en andlig kongress i London, där en mängd präster, och bland dem Beskow, höll andliga föredrag, var och en på sitt modersmål. År 1879 utnämndes han till tjänstgörande e.o. hovpredikant. Från 1866 var han ledamot av Evangeliska fosterlandsstiftelsens styrelse, från 1876 dess vice ordförande och från 1892 dess ordförande. Åren 1888-90 var han för Stockholms stad ledamot av andra kammaren och tillhörde där det protektionistiska partiet.Beskows predikningar kännetecknades av stor personlig värme och han återkom ofta i dessa till Kristi försoning. Såsom konfirmationslärare var han mycket anlitad av ungdom ur alla samhällsklasser. Åren 1865-68 var han redaktör för tidningen "Stadsmissionären", och 1876-78 utgav han "Fridsbudet. Qvartalsskrift för uppbyggelse i hemmet".Bibliografi [redigera]Reseminnen från Egypten, Sinai och Palestina (1861; tionde upplagan 1891) Den korsfäste. Passionspredikningar (1875; andra upplagan 1903) Evangeliipostilla (två band, 1880-82) Den svenska missionen i Ost-Afrika (1884-87) Kristi återkomst (1888; andra upplagan 1889) Betraktelser för hvar dag i året (1890; andra upplagan 1900) Några minnesord till mina nattvardsbarn (1892; andra upplagan 1899) Lefnadsminnen (1899; andra upplagan 1900)
Gustaf Emanuel Beskow föddes den 25 februari 1834 på Örby säteri i Brännkyrka socken och avled den 11 april 1899 i Stockholm Han var son till häradshövdingen Fritz Beskow och Augusta Wilhelmina Beskow, född Moll. Farfadern var ägare till Ljusneverkens bruk och Örby säteri. Släkten Beskow invandrade på 1700-talet från Stralsund. Sina skolår tillbringade han i Klara Trivialskola och Stockholms gymnasium. Efter avlagd teologisk examen 1857 vid Uppsala universitet och prästvigningen 1859 tjänstgjorde han som pastorsadjunkt vid olika stockholmsförsamlingar. Han tillhörde den lågkyrkliga läsarkretsen, en väckelserörelse som fick epitetet Högreståndsläseriet på grund av sin starka ställning bland de högre samhällsskikten. Som e. o. hovpredikant från 1879 och ordinarie från 1898 kom Gustaf Emanuel Beskow att stå hovet nära. Åren 1888-1890 var han ledamot av andra kammaren. Gustaf Emanuel Beskow förtjänar att framför allt ihågkommas för två ting; dels för att han 1867 grundade privatskolan, som bar hans namn och i vars ledning han förblev till 1882, dels för att han gick i spetsen för uppförandet av Blasieholmskyrkan, som stod färdig 1868, formellt ett annex till Jakobs församling men i praktiken en fri och obunden kyrka.
- Gustaf Emanuel Beskow, född 25 februari 1834 på säteriet Örby, Brännkyrka socken, död 11 april 1899 i Jakobs församling, Stockholm, svensk predikant, pedagog, riksdagsman, gift 1862 med Anna Vilhelmina Emanuelsdotter (1843-1939), far till Elisabeth Beskow som under psydonymen Runa var en av det tidiga 1900-talets populära författare, farbror till pedagogen och teologen Natanael Beskow.År 1850 intogs han vid Krigsakademien på Karlberg, men avbröt sin kurs där och tog 1852 studentexamen i Uppsala samt 1857 på en termin såväl teoretisk- och praktisk-teologisk examen som prästexamen. Av betänkligheter rörande prästedens innehåll dröjde han dock med att låta prästviga sig ända till 1859. Därefter tjänstgjorde han som pastorsadjunkt i flera av Stockholms församlingar till 1868, då Blasieholmskyrkan invigdes och Stockholms konsistorium, på Kungl. Maj:ts befallning, förordnade Beskow att upprätthålla högmässogudstjänsterna därstädes. Nämnda kyrka kan med skäl kallas Beskows verk. Det var han, som inköpte tomten (1864), samlade frivilliga bidrag och anskaffade behövliga lån. Också gick hela arbetet (1865-67) i hans namn, och när kyrkan var färdig, överlämnade han den genom gåvobrev till Blasieholmskyrkostiftelsens styrelse. År 1867 öppnade han en privatskola för gossar, Beskowska skolan, den leddes av honom till 1882. Han avlade 1862 pastoralexamen och deltog samma år i en andlig kongress i London, där en mängd präster, och bland dem Beskow, höll andliga föredrag, var och en på sitt modersmål. År 1879 utnämndes han till tjänstgörande e.o. hovpredikant. Från 1866 var han ledamot av Evangeliska fosterlandsstiftelsens styrelse, från 1876 dess vice ordförande och från 1892 dess ordförande. Åren 1888-90 var han för Stockholms stad ledamot av andra kammaren och tillhörde där det protektionistiska partiet.Beskows predikningar kännetecknades av stor personlig värme och han återkom ofta i dessa till Kristi försoning. Såsom konfirmationslärare var han mycket anlitad av ungdom ur alla samhällsklasser. Åren 1865-68 var han redaktör för tidningen "Stadsmissionären", och 1876-78 utgav han "Fridsbudet. Qvartalsskrift för uppbyggelse i hemmet".Bibliografi [redigera]Reseminnen från Egypten, Sinai och Palestina (1861; tionde upplagan 1891) Den korsfäste. Passionspredikningar (1875; andra upplagan 1903) Evangeliipostilla (två band, 1880-82) Den svenska missionen i Ost-Afrika (1884-87) Kristi återkomst (1888; andra upplagan 1889) Betraktelser för hvar dag i året (1890; andra upplagan 1900) Några minnesord till mina nattvardsbarn (1892; andra upplagan 1899) Lefnadsminnen (1899; andra upplagan 1900)
|
1834 - 1899 (65 years)